YATZY-nytt Maj 2008

Yatzys egna berättelser om sådant som händer i hans liv.

23 maj

Nu har husse och jag satt igång med projektet på allvar. Vi har grävt ut lite till, och kollat rören som går under gräsmattan från åkern. Där fanns mycket skräp som vi fick ta bort. Ett cementrör har vi grävt fram helt för att verkligen komma till rätta med allt skräp.

Matte var borta hela förmiddagen idag och när hon kom hem blev hon imponerad över vilket bra jobb husse och jag hade gjort.

Igår hann vi bara jobba med projektet ett tag för sedan var det dags att åka till skolan för matte och mig. Det var min vanliga skola i hagen med min vanliga fröken. Som alltid med en ny kurs så är det hundar som man inte känner, igår var det tre stycken som jag aldrig sett förr. Men en hund hade jag sett, för till min glädje så dök Pettson och hans matte Stina upp. Fast leka kunde vi glömma sa matte och så sa hon att nu är det slyngelskola så skärp till dig. Då gjorde jag det, nästan hela tiden. För ibland fanns det så mycket spännande dofter så det var svårt att koncentrera sig på matte. Matte hade skinka och frolic i fickorna igår så det var lönande att göra det jag skulle göra. Innan vi gick hem fick jag i alla fall hälsa på Pettson ordentligt.

Vi fick läxa också till nästa vecka. Sist så sa min fröken att nu är hundarna jättetrötta och behöver vila när ni kommer hem. Då gjorde jag det, jag sov i mattes solstol på altanen.

19 maj

Matte är snäll, redan i lördags var hon och köpte en ny fotboll åt mig.

Det var nog tur för mig att jag fått den innan jag hamnade på svarta listan igår. Vem vet vem hon givit bort bollen till annars.

Ja jag ska berätta, för om jag inte gör det, så finns det dom som var här som gör det i gästboken. Lika bra att erkänna på en gång så kan vi ta trevligare saker sedan.

Det har hällregnat stor del av helgen så igår skulle vi grilla ute men äta inne. Grillningen sköttes av husse och jag höll honom sällskap ute på altanen. Husse hade ställt ett stort fat fullt med oxfilé på bordet, mitt på stora bordet alltså. Plötsligt när han höll på med grillen hörde han att något lät bakom hans rygg. Det var någon som tagit sig upp på bordet och i rasande fart höll på att äta oxfilé. Någon ok, jag då, hann få i sig två stora bitar innan husse ingrep.

Det var gott, mycket gott men alla var jättearga på mig länge. Matte sa att billigare hade jag aldrig varit. Normalt tar jag inte mat utan att någon säger var så god, men som matte också sa, tillfället gör tjuven.

Nu till det som är trevligare än att vara på svarta listan. I fredags kväll kom min tvåbenta storebror, hans tre flickor som kallas barnbarn och barnbarnens mamma. Dom bor så långt bort att när dom kommer hit måste dom alltid sova kvar.

Jag fick presenter, Agnes hade haft prao i en djuraffär så hon hade en hel del gott med sig till mig. Dessutom en rolig skylt som vi ska sätta vid någon av grindarna. På den står det " Jag kan springa till grinden på 1,2 sekunder. Hur snabb är du?" Matte ska fixa ett foto på mig till skylten innan vi sätter upp den.

Det är så mysigt när vi är många här. Det är alltid någon som klappar och gosar eller busar med mig.

En dag skulle vi grilla korv i köket. Då behövdes grillpinnar och husse och Ella skulle gå till skogen och göra sådana. När dom gick var dom slarviga nog att glömma mig. Som tur var så glömde dom att stänga ytterdörren ordentligt. Själv glömde jag att jag inte får gå ut utan att någon ger mig lov. Precis när jag kom ut så kom jag på att ingen hade givit mig lov. Då drog jag på mig snabba springskor och satt högsta fart. Jag hann bli blöta och lortiga hunden innan matte ingrep och tog in mig.

Det är verkligen mysigt när sju människor och jag ägnar oss åt korvgrillning i köket. Barnens mamma var jättesnäll. Jag fick smaka korv direkt ur hennes mun. Matte blev så imponerad att hon glömde ta kort på det. Hon tog ett på flickorna och mig när vi började grilla.

16 maj

Jag är ledsen, väldigt ledsen faktiskt för nu är jag utan fotboll. Tänk att bli det så nära EM, visst är det fruktansvärt ?

Den gamla fotbollen som jag hade redan som liten valp har jag kvar men den liknar mest en hopsjunken trasa, alltså inte en trasa som man joxar med.

Den nya fotbollen är död och borta. Husse pumpade den och någon dag senare hade det blivit två bollar av den. D.v.s. innerbollen hade krupit ut genom hål i sömmen. Så den bollen har vi inte ens kvar.

Min matte har lovat att hon ska köpa en ny åt mig snarast. Jag hoppas att snarast betyder väldigt snart.

I går när jag satt på trimbordet och höll på att bli lite mer hyfsad (mattes ord) smög den ofärgade katten omkring ute på åkern och letade sork. Jag såg den nog men jag tänkte att den tar jag itu med när jag kommer ut.

Det behövde jag aldrig göra för i samma sekund som matte öppnade ytterdörren flög den i väg som en raket och försvann på andra sidan vägen upp i den skog som är där.

En annan katt stötte husse och jag på i skogen, det var jag som stötte på katten alltså. Jag nosade i ett spår och satte nosen rakt på kattens rumpa. Gissa om den flög upp med snabba tassar. Så snabba att den hamnade en bit upp i en elstolpe..

Nu har vi städat gästrummet, plockat liljekonvaljer och handlat massor av mat. Jag ska sätta mig och vänta på våra gäster. Matte säger att det är min tvåbenta storebror och hans familj som kommer. Det tycker jag är jättebra. Synd bara att jag inte har någon fotboll. Min tvåbenta storebror är bra på det.

12 maj

Nu har jag rätt mycket att skriva om och då sparar jag det bästa, fredagen till sist.

Lördagen kan vi ta först för det var en sådan där dag när jag fick vara ensam hemma ett tag. Ja, jag vet att det är nyttigt att kunna det men när jag så många gånger visat att jag kan så är det totalt onödigt. Som vanligt gjorde jag inget värre än tvättade två fönster och bäddade om mattes säng. Jag sov också men tala inte om det för matte. Tror hon att jag satt i fönstret i fyra timmar kanske hon avstår från att glömma mig fler gånger.

Söndagen var en bra dag för då var vi hemma allihop. Jag och husse klippte gräset. Det är kul att gå fot med en gräsklippare men eftersom det tar nästan hela dagen fick husse sköta klippningen själv ibland. Matte behövde också sällskap när hon vattnade alla krukor med blommor och plantor. Dessutom har jag mitt jobb som bevakningschef att sköta.

Veckan som kommer ska vi baka, planera mat, handla massor av mat och städa gästrummet har jag hört. Det betyder att det kommer folk som ska bo här. HURRA!

I fredags hade vi besök som gärna hade fått bo här. Då kom en Welsh som heter Allegro och hans matte och hälsade på oss. Allegro heter på riktigt Billben’s Sköna Prästkrage men Allegro är ju betydligt lättare att säga. Matte säger att Allegro är ett jättebra namn på en Welsh.

Allegro är snart 11 månader och en roligt och trevlig hund. Vi hade det jättekul i tre timmar. Eftersom jag började med att visa Allegro projektet så är vi lite smutsiga på alla bilder. Men en lerinpackning är aldrig fel. Dessutom har jag hört att jag snart ska trimmas inför en köttbulledag och då är det bara bra att pälsen är välskött.

När Allegro åkte hem fick jag ett stort gott ben av honom som tröst. Jag tror inte att Allegro ville åka och själv satt jag i fönstret och tittade efter honom ett par gånger. Matte har sagt att han kommer tillbaka.

Här kommer några av alla sjuttio bilder som matte tog på oss. Den första visar när vi springer upp från projektet. Allegro först han är både snabb och spänstig.

Vatten är gott och skönt att bada i.

Vi drack ur samma vattenskål också, gulligt eller hur?

..

6 maj

Det är OS i Kina senare i år så jag har börjat träna lite friidrott. Löpning och fotboll är självklara grenar för mig. Men nu har jag även börjat att satsa på höjdhopp.

På bilden hoppar jag över julrosen, hur lätt som helst. Det lilla huset till vänster är vårt pumphus och jag funderar som bäst på vilken ledd jag ska hoppa över det på.

Jag har bekymmer med de där nya katterna som har dykt upp här i vår. Den tvåfärgade var i skogen vid femtiokronorsängen igår och jag fick ta i ordentligt för att hon skulle fatta att det är min skog. Jag tror att hon bor på andra sidan vägen och det är nog bäst att hon håller sig där. Idag såg jag genom fönstret att hon sprang på vägen när postbilen kom. Det är farligt att göra så.

Den där tvärrandiga katten med korta ben dök upp på vägen när vi drack kaffe efter mattes och min skogspromenad. Men idag höll den sig på ett bra avstånd från min tomt.

Dagens skogspromenad var förresten misstänkt likt ett träningsläger. Det börjad ganska lugnt och sansat men sedan fick matte ett träningsryck och det var fot, hit, stanna, sitt, en lång stund. Men efter att jag visat att jag är duktig lugnade hon ner sig.

Precis när vi skulle gå över vägen hemma kom en bil och matte sa sitt. Pang så damp jag ner på rumpan och satt som ett tänt ljus . Så när husse kom ut med kaffe sa matte att det var guldstjärnedag och så berättade hon vad duktig jag varit i skogen.

Det finns annat som jag är duktig på numera och det är att inte skälla på allt som kommer på vägen. Nu är det bara skrammelbussarna och cyklister som jag skäller på. Dom bussar som inte skramlar får passera.

Dessutom är jag jätteduktig på att hämta husse när matte säger att jag ska göra det. Igår höll han på med mattes nya dator när maten var klar. Gå upp och hämta husse sa matte och då gjorde jag det.

På kvällarna tycker jag att det är mysigt att ligga ute på altanen och titta mot skogen och lyssna på fåglarna. Eller så ska vi alla tre sitta på framsidan och vänta på rådjur eller räven. Igår kväll kom det tre svanar och flög över högt upp. Det tycker jag var vackert

3 maj

Igår var det inte alls synd om mig, tvärtom jag hade en riktig toppendag, titta bara på den här bilden vilka som var på besök.

Matte kallar bilden för en ren idyll. Stina sitter på stenen med sockerdockan Celine i famnen. Tindra, Pettson och jag strosar runt bland gullvivor, bellis och pärlhyacinter. Hussarna håller på med sitt borta vid lagårn. Matte finns också med fast bakom kameran så hon syns inte.

Vi tar dagen från början. Husse och jag fick gå själva i skogen för matte skulle baka en rabarberpaj. Det verkade misstänkt tyckte jag. Så när jag kom hem satt jag mig på mattes säng och bevakade lagårdsvägen och gästparkeringen.

Till slut så kom det en grön bil med Stina, Billy och hundarna i. Matte bestämde att eftersom det regnade skulle vi vara inne och dricka kaffe först. Någon som har försökt att släppa in tre hundar i ett hus utan att samtidigt släppa ut hunden som bor i huset? Det tog en stund men till slut var alla hundar på insidan av ytterdörren samtidigt.

Sedan blev det kaffe med prat och sånt tar tid. Vi hundar fick roa oss själva och eftersom vi tål regn så gick vi ut på altanen då och då.

Äntligen var kaffet slut och det vara dags att gå ut, trodde jag alltså. Det visade sig att det bara var Pettson, hans matte, min husse och mattes kamera som fick gå ut. Dom skulle gå det där spåret som husse lade igår. Så inte nog med att jag inte fick följa med och lägga spåret jag fick inte ens gå det. Det blev konsert kan man lugnt säga. Jag rusade upp på mattes säng och ställde mig i fönstret och sjöng så det hördes en bra bit in i skogen.

Till slut tröttnade jag och gick ner till Billy, matte och tjejerna. Både Tindra och Celine låg i soffan så dom var inte alls upprörda över att bara badankan fick gå spår.

Efter tusentals timmar, (fel sa matte så länge var det inte) så kom dom äntligen till baka och alla fick vara ute. Då blev det bus och spring. Jag lyckades få alla Cockrarna med på att vi skulle jaga den där skramliga lilla bussen som kommer mitt på dagen.

Vi hade det så mysigt och roligt ända tills det där oundvikliga kom att vi skulle säga hej då, för dom skulle åka hem. Men jag var inte lessen så länge för nu var det dags för mig att gå spår. Jag var så ivrig att jag nästan började spåra redan innan husse hade satt på mig selen. Men ska man spåra ska man ha sele så det var bara att stå still och sedan började det roliga.

Jag tycker nog att det är roligaste är att gå själva spåret. Men det är klart att jag tackar ja till en köttbulle eller två när jag hittat skanken. Matte och husse var som vanligt mycket imponerade över hur bra jag kunde följa spåret.

När vi kom hem var jag så trött att jag sov en stund. Men det var inte slut på det roliga för dagen inte. Plötslig när jag sov som bäst hörde jag matte säga till husse kom får du se räven. Gissa vem som också ville se räven?

Jag kastade mig upp i hallfönstret och där var stora räven med den tjocka svansen. Han kom och gick på vägen och svängde ner på vår tomt. Rävar kan inte öppna grindar så sedan fick han följa staketet på utsidan mot åkern. Då fick jag byta fönster och gå ut i köket. Där står det en massa små plantor men det kan man inte ta hänsyn till när det går en räv på mina marker. Till slut försvann räven upp i skogen och jag kunde återgå till att sova.

När jag vaknade ville jag gå ut på altanen och tur var väl det. Det första jag fick se var en smalrandig katt som var under Hasselbusken vid fågelbordet. Gissa om den fick låga ben när den hörde vad jag sa om katter på vår tomt. Till slut rann katten upp för berget, då hade den inga ben alls.

Sedan hände det inget mer igår. Men det räckte så för det var en bra dag. Här kommer några bilder från igår. Fler finns att se på Stinas sida. Matte skickade massor av bilder till henne så att Pettson och dom andra skulle få se dem.

Badankan Pettson är redan en duktig spårhund

Vad är fram och bak på Pettson? Ska han slå knut på sig själv?

Tindra har nog upptäckt att jag är snäll

Sockerdockan Celine

Söta Tindra

Badankan Pettson,

han sprang raka vägen till lilla dammen när han gått spåret

1 maj

Det är ruskigt synd om mig!!! Alldeles fruktansvärt synd om mig faktiskt.

I morse tog matte fram klöv och blod och jag blev så glad. När så husse gjorde sig beredd att lägga spår var jag väldigt nära och mycket hjälpsam. Visserligen brukar jag inte få vara med och lägga spåret men man kan ju alltid hoppas. Men jag fick stanna hemma och det är inte det allra värsta. Husse har inte lagt spåret åt mig utan åt badankan Pettson.

Det är min husse som har lagt spåret i min skog så jag hoppas att jag får följa med när Pettson ska gå. Man kan väl inte släppa ut en liten badanka i skogen utan en kvalificerad utbildad spårhund som sällskap eller? Enligt matte så kan man det men hon har lovat att om jag sköter mig så ska hon lägga ett spår åt mig sedan Pettson klarat sitt.

Det är bara att hoppas på att hon kan det för matte har stått på öronen och det rejält idag. Det var när hon och jag kommit hem från skogen och väntade på kaffet som hon snubblade och for framstupa. Händerna slog hon i gruset så att det gick hål på dem. Ena knäet är som en fotboll enligt matte alltså. Men en fotboll som man inte kan spela med är väl inget att ha så det tror jag inte på.

Husse kom precis ut med kaffebrickan när matte låg där på gräs och grus och simmade. Han ställde snabbt brickan på bordet, hjälpte matte upp och tog in henne för att plåstra om händerna. Inte förrän de kom ut igen var det någon som tänkte på att han ställt brickan med tandborstarben och himmelskt goda Ellabullar precis framför min nos.

Gissa om jag hade rört något? Nej inte jag inte, jag vet att det får man inte utan att någon sagt att det är ok. Matte sa att jag var så duktig och så fick jag en guldstjärna.

En stund senare fick jag en guldstjärna till för då kom sopbilen och jag skötte mig riktigt bra.

Det har dykt upp en ny katt här, den är tvåfärgad grå och vit. En dag kom den helt fräckt och promenerade ner mot stora grinden men då var jag tvungen att tala om att här bor jag. Den tvåfärgade katten stannade men blev alldeles krokig i ryggen och pälsen liksom växte. Inte för att det imponerade på mig så jag fortsatte att tala om att du är på min mark, stick. Då klättrade den tvåfärgade katten en bit upp i en av björkarna men det imponerade inte på mig det heller. Stick sa jag med eftertryck och då gjorde den tvåfärgade det.

Matte och husse tycker att det är bra att jag håller efter katterna för vi har så mycket småfåglar här. Igår satt vi och tittade på en sädesärla som promenerade precis framför oss. Jag kan tala om att det är vansinnigt svårt att bara sitta och titta på den utan att försöka jaga den.

Husse och jag har satt potatis nu. Det är så härligt att vara ute och jobba . Vi har tittat på projektet också husse och jag. Vi kan snart börja gräva och sedan ska det tydligen läggas rör och dammduk. Projektet är husses och mitt men det är jag som är chef. Sedan så småningom när vi är klara kommer matte in i bilden för hon är chef över blommorna.

Visst är det ljuvligt med uteliv?