YATZY-nytt Februari 2008

Yatzys egna berättelser om sådant som händer i hans liv.

24 februari

Nu är det vår och därmed är det mycket att göra ute. Jag upptäckte igår att sorkarna byggt bon på kanten av projektet. Eftersom jag är sorkarnas skräck började jag genast att vräka dem. Man gör så att man gräver från två håll, sätter sedan in nosen som ett spett och tar bort deras tak. Då flyttar de. Funderade en kort stund på vad matte och husse skulle säga om mitt grävande just där. Dom tog det bra och sa att man kan gott utvidga projektet även mot bergssidan. Så idag har jag fortsatt att gräva där. Fler bilder kommer när jag jobbat på lite till.

Gräva är roligt men det finns även andra saker som jag tycker är mysiga.

Mysigt är att gå upp till vägen och hämta tidningarna före frukost.

Mysigt är det att efter det sitta fot med matte och titta på brasan i matrummet.

Mysigt är det att vi nu åter kan få kaffe och tandbortstarben ute i solen. Det smakar extra gott då.

Mysigt är att gå en riktigt lång promenad i skogen med matte. Att så komma fram till en åker och sitta på en sten i solen nära varandra det är riktigt mysigt.

Mysigt är det också att sova i mattes säng riktigt nära henne.

Mindre mysigt är det kanske för matte när jag drömmer och ylar som en varg. Då vaknar vi alla tre i familjen.

Min matte säger att det är sånt man får ta för jag är i alla fall en väldigt mysig, rolig, påhittig och glad Welsh.

18 februari

Först tycker matte att jag ska berätta att igår lyckades jag fullständigt slå alla rekord. Tyvärr inte ett sådant rekord som ger guldstjärna utan snarare tvärtom så att matte ger bort mig. Snön tinade och solen sken. Husse tvättade bilen och jag var ute och vädrade springskorna och kände mig oerhört lycklig.

Då kom matte med kameran. Sedan gick hon till husse och frågade om hon fick låna högtryckstvätten. Den var tydligen långt bort så istället blev det en ordentlig omgång i duschen. Enligt matte vara jag sträv som en stövare i pälsen av lera. En Welsh har mjuk päls och det gäller även en lycklig lortig Welsh enligt min åsikt. Bilden finns på fotosidan om det nu är någon som inte vet hur en lerinpackad Welsh ser ut.

Fotbollsmatcherna fortsätter här i Rickeberg. Nu har jag lagt in ett extra träningspass mitt på dagen för att ge husse och matte en chans att utvecklas tills säsongen på allvar går igång.

Det var stor dramatik en morgon i helgen. Bollen hade trillat ner i stora dammen. Isen höll inte för mig utan jag fick kalla på förstärkning i form av husse. Med risk för att han skulle bada fötterna räddade han bollen. Titta på sista bilden vilket tjusigt inkast han gjorde efter räddningen. Vem som tog hand om bollen efter inkastet behöver jag väl inte säga.

13 februari

Fotboll före skogen är ett måste. Här är två bilder från dagens match. Är det någon som tror att husse hade en chans? Idag använde vi två bollar, jag vann med båda. Matte sa att jag är en mästare på att dribbla. Eftersom bollarna var frusna blev det inget fusk (mattes ord) med att bära dem heller.

Frusna bollar och ren hund har det varit i två dagar nu. Att jag fick guldstjärna igår för att jag var duktig har matte redan berättat. Tala inte om för henne att hennes projekt med tyst hund när posten kommer är betydligt svårare än sopbil och glassbil. Dom två kommer varannan vecka medan posten kommer fem dagar i veckan. Och vem kan motstå att skälla på en gul bil som stannar nästan vid vår stora grind.

Matte upptäckte igår att hennes säng såg konstig ut. Men, sa hon jag har ju bäddat och så slätade hon till sängöverkastet. Då dök det upp ett nergrävt märgben. Husse och matte tycker inte att man ska gräva ner vad som helst i sängarna.

Då hoppas jag att dom är nöjda med att jag grävt ner ett chips ute vid en lyktstolpe. Nästan alltså jag tänker inte tala om exakt var. Märgbenet är fortfarande inne men på hemlig säker plats.

Igår var det jakt en bit bort i min skog. Jag hörde jakthundarna när jag var ute på förmiddagen. Jakthundar får springa precis som dom vill även på vägen. Lite senare hittade jag spår efter både hundar och rådjur i skogen. Det var jättespännande det brukar inte lukta hund i min skog. Det gör det bara på andra sidan vägen för där går flera andra. I och för sig är den skogen också min, tror jag.

Igår kväll när vi kvällskissade kunde jag inte gå in för det var ett konstigt rop uppe i skogen. Husse talade om att det var en uggla. Vi ropade på matte och sedan lyssnade vi en stund alla tre på ugglan.

Idag tog matte kort på mig i den soliga skogen. Därför blev det ny startbild och den frostiga bilden från igår hamnar på fotosidan. Den bilden har en liten historia. Jag kom springande över berget när matte plötsligt ropade stå still. Hon tyckte att det var så vackert med mig och frosten.

8 februari

Titta vad mycket vatten vi har i projektet. För att inte tala om vägen ner till gästparkeringen.

Om det hade varit igår som Stina och hundarna kom hade dom fått simma sista biten.

Matte och jag upptäckte "eländet" när vi gick ut på morgonen. Vi kallade på husse som är vägansvarig här hos oss. Husse fick stanna hemma och jobba med spade och pump när matte och jag gick i skogen. Naturligtvis ville jag helst hjälpa husse men matte anser att man behöver gå i skogen och att husse klarar sådana där jobb själv.

Nu har vi mer normal vattennivå i projektet och på vägen är vattnet borta så husse är bra på att vara vägansvarig. När det gäller projektet är det jag som är högste ansvarige.

Matte och jag hittade en ny sjö i skogen och dikena har blivit till älvar. Det är härligt bad och drickbart vatten överallt.

Det är skillnad på rådjur och räv men det kan matte berätta mer om. Själv ska jag berätta vad jag gjorde igår när jag fick guldstjärna och var duktiga hunden.

Matte hade släppt ut mig på altanen när jag hörde ett ljud långt borta. Det ljudet betyder att sopbilen kommer, det gör den varannan torsdag. Nu är det så att jag har vanan, dålig vana enligt matte, att skälla på sopbilen även om jag är inne.

Jag rusade in från altanen, hängde mig över kanten på soffan i vardagsrummet och tittade ut. Nu är ju inte matte så dum utan hon fattade vad jag sprang dit för. Hört sopbilen hade hon inte för så bra hör bara jag.

Matte ställde sig bakom mig och sa bestämt, tänk inte tanken och så något om att skärpa sig. Då gjorde jag det, skärpte mig alltså. För första gången såg jag sopbilen komma, stanna, tömma soptunnan och åka under total tystnad från min sida.

Matte var jättenöjd med mig och skyndade sig att berätta för husse hur duktig jag var. Så fick jag guldstjärna och var duktiga hunden och det är jag fortfarande.

Nu säger matte att postbilen är nästa träningsobjekt. Den kommer inte förrän på måndag, vi var inte hemma idag när den var här. Tills på måndag satsar jag på att vara duktiga hunden. Jag lovar inget men jag ska försöka, det är trevligt att höra att man är duktig.

5 februari och det är på tiden att jag får uppdatera lite, det har jag bestämt alldeles själv.

Jag börjar med två bilder, efter dem kommer mera text och flera bilder.

Bilderna här ovan är från projektet. Eftersom det är kallt och snö eller hällregn tycker jag att det händer alldeles för lite i vinter med husses och mitt projekt. Så häromdagen beslöt jag mig för att jobba lite på egen tass. Jag har som synes satt i gång att utvidga dammen. Det behöves för det är så fullt med vatten där att det snart blir översvämning. Blir det översvämning så kommer ingen att kunna köra ner till vår gästparkering och det tycker jag skulle vara mycket olyckligt.

Jag gräver egentligen dagligen fast på olika ställen. Idag när vi var och hämtade mer ved, grävde jag om kompsten, det har verkligen blivit fin jord där.

Inne gräver jag ner märgben. Dom kan man inte äta utan lagring först. Matte och husse förstår inte hur jag kommer ihåg vart jag grävt ner dem. Det hörde jag att dom pratade om, en dag när jag flyttade på ett som behövde byta plats. Märgben behöver lagras på 3-4 ställen innan dom går att äta

Apropå äta så hade vi fest igår. Stina, Celine, Tindra och badankan Pettson kom hit för att busa och äta semlor. Stackars Pettson han hade aldrig förr fått smaka en semla. Därför fick han äta först medan vi andra såg på. Efter det fick vi andra hundar äta och i år tyckte även Celine att det var gott.

Vi var ute både före och efter kaffe och semlor. Matte missade att ta bilder på sockerdockan Celine men jag tror att det är hon som är närmast kameran av de två blå på första bilden .

Bild nummer två visar att jag närmar mig Tindra mer och mer. Jag tycker att hon är så söt och intressant. De två sista bilderna är Pettson och jag vid projektet. Jag försökte få honom att komma i och bada. Men han vågade inte så vi busade i stället. Den killen är det bra fart på.