2004    2005    2006    2008    2009    2010    2011    2012    2013

Jan -07    Febr -07    Mars -07    April -07    Maj -07    Juli -07    Aug -07    Sept -07    Okt -07    Nov -07    Dec -07


YATZY-nytt juni 2007

Yatzys egna berättelser om sådant som händer i hans liv.

Visst har jag en fin tunga? Varför jag slickar mig om nosen får du fundera på en stund tycker jag.

Det har varit midsommar och särskilt midsommaraftonen bestod av två helt olika  delar. Efter frukost fick jag gå ett spår som matte lagt dagen före. Husse fick följa med som snitselpojke.

Matte hade lagt spåret där det springer mycket rådjur men det klarade jag upp och hittade  fram till klöven. Där fick jag beröm och köttbullar .Sedan gick vi hem och jag bar klöven en bra bit. Men inte fick jag behålla den när vi kom hem inte.

När vi varit hemma ett par timmar behövde vi duscha alla tre bestämde matte. Så det gjorde vi och sedan åkte vi på fest. Det vackraste o sötaste på den festen var en Golden retriever flicka. Tyvärr var det ett staket mellan oss och det tyckte vi båda två var hemskt synd.

Jag tror att det drar ihop sig till fest här hemma snart. Matte städar gästrummet och så ska hon planera extra god mat. Dessutom har hon talat om att det är två som kommer och att en av dem ska stanna länge.

Matte och husse har ju bestämt att man inte får skälla på cyklister. Därför var det som hände en dag extra roligt. Det var så att jag missade en cyklist. En av de där som är jättesnabb som jag brukar skälla på. Men han visslade på mig när han  upptäckte att jag inte sett honom. Väldigt hyggligt och det visar ju att det inte gör något att jag skäller.

Några andra som jag brukar skälla på är två jättestora och jättegamla hundar. Jag tycker att dom ser så imponerande ut att jag måste tala om att här bor jag och jag kan jag med. Dom brukar svara och igår så bestämde deras husse att det var dags att vänja oss vid varann. Han gick längs vägen och sedan ner på åkern med de stora hundarna.  Sedan kom han närmare och närmare staketet . Jag fick också gå allt närmare men jag måste vara tyst. Hur det slutade? Jo med att vi var på varsin sida staketet med någon meter mellan oss. All tre hundarna var tysta och låg ner. Några som inte var tysta var matte, husse och hundarnas husse. Tänk vad kul det varit om dom tre också lagt sig ner och varit tysta.

Senare på kvällen satt matte och jag ute och väntade på räven, husse som var borta och annat  intressant. Jag satt som vanligt på bordet tätt intill matte. Då kommer plötsligt de två jättestora hundarna, nu med sin matte borta på vägen.

Det kändes att matte tänkte att nu får vi se vad som händer. Det enda matte sa var stanna här med allvarliga rösten .Jag satt knäpptyst tills hundarna svängde upp till skogen. Gissa om jag fick beröm och precis då kom husse så matte kunde berätta hur duktig jag var.

Husse blev också glad att jag varit så duktig. Han luktade  förresten väldigt spännande. Både husse och hans datorväska luktade hund. Borde jag inte fått vara med om han varit och träffat några hundar?

Husse och jag jobbar med ett projekt i sommar. Det är stora dammen och det kommer att ta tid för husse funderar på att göra den ännu större.

På bilden längst upp slickar jag mig om munnen för att matte ska ge mig något gott. Hon står på berget ovanför projektet. Jag springer mellan henne och husse.

Så här ser en del av min stora damm ut  just nu. Inte badbar precis, tur att jag har en damm till.

Titta vad många nya rosetter jag fick i lördags. Titta dessutom vad trött jag såg ut på söndagsmorgonen när matte envisades med att jag skulle ha alla rosetterna på mig. Jag ser ut som en julgran. Som tur är tog det inte lång stund att ta fotona.

Innan jag berättar om köttbulledagen så vill jag tala om att jag har fått en ny lyktstolpe. Så nu har jag två. Inte för att det behövs lyse nu men en lyktstolpe är ju bra till annat.

Det var alltså köttbulledag i lördags och vi gick upp klockan fem. När vi kom fram så parkerade en bil jag sett förr bredvid oss och ur den kom min bästa Berit och hennes Kurt. Dom hade kört nästan 20 mil för att träffa mig.

Det gjorde att dagen blev ännu roligare redan från början. Berit var den som hade ansvar för köttbullarna under dagen och hon var generös. Det var jag med för matte fick duka upp lunchen på mitt burtak. Så alla satt runt buren och jag sov till lukten av rostbiff.

När vi kom hem var det kväll. Då hämtade jag ut julhunden och sprang ett par varv med den. Sedan gick jag in och åt upp det som var kvar av rostbiffen. Jag fick en present, en pipande ko. Man får alltid present av matte när man blir BIR, det har matte bestämt.

När vi åkte till Österbybruk i maj lovade matte mig en halv oxfilé om jag fick cert. Den halvan har jag inte sett till. Nu blev det ju cert i lördags och då skulle jag få en  halv till, alltså en hel  oxfilé. Matte handlade bara för mig på vägen hem från  Avesta. Hon hade redan köpt så att husse och hon skulle grilla sånt igår. Men ett löfte är ett löfte så det var bara att köpa en till.

Det är bra att sköta sig så att man blir champion o BIR för då får man göra vad man vill dagen efter. Och det gjorde jag, jobbade med stora dammen alltså.

 

Oj vad folk vi har haft här och oj vad mycket jag haft att hålla reda på. I fredags kom  det tre barnbarn med föräldrar som skulle bo här hela helgen.

Pappan till dom tre barnbarnen är min storebror på något sätt. Honom tycker jag extra mycket om.

Det har blivit en hel del fotboll i helgen och så har vi börjat gräva ut stora dammen. Först var det Ella och husse som grävde. Sedan grävde han som är min  storebror. Igår fortsatte husse och jag. Nu finns det varken lera eller vatten i dammen. Men grodor finns det i alla fall.

I lördags grillade vi korv. Då råkade jag hamna på svarta listan. Det var så att matte skulle bära in korvar som var kvar, som ingen ville ha  alltså. Plötsligt så hoppade jag rätt upp i mattes hand så en korv flög ner på  golvet. Tyvärr är min matte jättesnabb. En hand tog tag i korven och en annan i mig.  Samtidigt höll hon reda på korvpaketet. Jag vet inte riktigt hur hon kunde göra så. Men arg blev hon och så var jag på svarta listan.

På söndagen kom det ännu mera barnbarn ,med föräldrar och Ville. Så vi var väldigt många här  ett tag. Men sedan blev det kväll och då var det bara husse matte och jag som vanligt. Då gick jag ut på altanen och sov länge, väldigt länge.

Idag har jag inte varit på svarta listan. Utan jag har varit väldigt duktig. Det är det här med cyklister som jag har så svårt att låta bli att skälla på. Matte säger att bilar hör jag och hinner fundera på om jag måste säga något. Men cyklister kommer så plötsligt att jag inte hinner  tänka utan bara skäller. Nu ikväll kom det först en och en stund senare en till som jag faktiskt inte skällde på. Matte och husse blev väldigt imponerade över att jag plötsligt kunde  låta bli.

Jag har badat ikväll med  lite schampo. Matte sa att hon ville bada mig för att hon ville se hur jag ser ut. Är inte det konstigt?  Syns jag inte om jag är lortig så fattar jag inte varför jag hamnar i duschen och kallas lortiga hunden så ofta.

Idag är det tre år sedan jag blev mattes och husses solskenspojke. Därför  hissade husse flaggan idag.  Vi firade med rabarberpaj och vaniljsås till förmiddagskaffet. Jag nöjde mig med såsen.

 När vi åkte och hämtade hem mat såg jag att alla flaggar för min skull. På fredag ska vi flagga igen för då kommer det folk som ska bo här ett tag.

Husse o matte har städat gästrummet och för att få plats med alla sängar så  ställde husse ut ett stort bord i garaget. Nu ska vi bara skriva en inköpslista också och handla har matte bestämt.

Annars är vi faktiskt ute hela dagarna och det är något som jag tycker om. Det blir ganska  varmt så  jag behöver både dricka och svalka mig i dammarna. I lilla dammen har husse och jag satt en fontän . Det blev jättebra och vattnet är godare nu.

Husse  har bestämt att vi ska göra något med stora dammen också senare. Vi ska bara fundera ut vad.

Det är inte jag som grävt upp det som är på bilden. Utan det är vattenfalls minigrävare som har gjort det. Skotta igen fick jag inte heller hjälpa till med.

Husse fick öppna staketet på två ställen för att minigrävaren skulle kunna köra in i vår trädgård. Gissa om det var någon som fick vara inne och sköta bevakningen från fönstren?

Han som körde minigrävaren visste att matte ville ha helt staket så fort som möjligt så han jobbade länge den dagen. Det tycker matte var snällt eftersom jag enligt henne är rymningsbenägen med ursnabba springskor. Är det en komplimang?

När  minigrävaren grävt upp och grävt igen så var det husses tur att gå ut och sätta tillbaka staketet.

Det tog en hel kväll och matte och jag var ute och inspekterade arbetet. Så fast det heter att jag har lov så jobbar jag som  bevakningschef, inspektör och nu i helgen ska jag vara  trädgårdsmästare.

Det där med lov vet jag inte om matte och jag har samma uppfattning om. I torsdags åkte matte och jag till Uppsala. Jag fick komma ut på en stor parkering och matte började träna fot, sitt och annat som jag redan kan. Plötsligt fick jag en välbekant doft i nosen och spårade fram till en dörr. Sedan satt jag snyggt och då kom husse ut genom dörren.  Väldigt förvånande, hur hade han kommit dit?

Matte sa att husse kört före i sin bil som skulle  repareras. Sedan åkte vi och handlade alla tre i mattes bil. På hemvägen var vi till en plantskola och fast matte alltid vill ta ut mig en stund överallt så får jag inte gå ut där. Det jobbar en hund där och då tycker matte att jag kan stanna i bilen. Högst ohyfsat eftersom hunden kom fram till bilen och ville hälsa.

Efter allt som varit uppgrävt så har vi en hel del att göra. Dessutom har vi inte varit hemma en hel helg på evigheter säger matte. Vi ska plantera blommor och städa gästrummet har matte bestämt. Det betyder att det ska komma folk som ska bo här tror jag. Medan jag funderar på vilka som ska komma, inspekterar jag vattenfalls arbeten. Husse och jag ska så nytt gräs på den del av fotbollsplanen som varit uppgrävd.

För att inte riskera att bli kallad lortiga hunden försöker jag ha så få tassar i marken som möjligt. Titta på första bilden här nedan, bara en tass i marken. Tyvärr lyckas jag inte alltid, se bild två.