Saga funderar Mars 2016

2013    2014    2015    2017    2018    2019    2020

Jan -16    Febr -16    April -16    Maj -16    Juni -16    Juli -16    Aug -16    Sept -16    Okt -16    Nov -16    Dec -16

Sagas egna berättelser om sådant som händer i hennes liv.

Mars har varit en ganska händelsefattig och lugn månad i år. Mycket har handlat om att se till att Mysak håller sig lugn så att han blir helt återställd efter den där hemska  nackspärren.

Därför är det bara jag som sitter på berget och funderar om det är sista snön eller om det kommer mer. Jag kan berätta att all snö nu är borta men enligt matte kan det bli bakslag långt in i april.

Sista isen på dammen? Ja inte vet jag men just nu är den också borta.

Det har dykt upp en ny katt här, en liten brun sak med vit haklapp. Husse säger att den är  kamouflagefärgad. Matte kallar den för brunkatten. Mysak är väldigt förtjust i katten han kan sitta och titta på den genom fönstret hur länge som helst.

Men här har han precis skrämt iväg den när den var på fågelbordet. Naturligtvis kom jag rusande för att ge honom hjälp.

Det finns små möss under fågelbordet det kan vara dom katten vill ha. Mysak gav förresten matte en fin present en dag. Han kom in med en mus som både var död, frusen och överkörd och gav den till matte.

På kvällen efter den bilden togs gjorde Mysak något dumt, verkligen jättedumt  och straffet blev väl hårt tycker både jag, matte och husse.

Det var drygt en vecka efter återbesöket på Ultuna och Mysak hade fått minska medicinerna och börja få röra sig mer. Lite mer alltså inte göra som han gjorde. Han smet ut när vi var på väg in för natten och han hade bästa springskorna på sig. Det är inte lätt att få stopp på en hund med stort springbehov i mörkret. Jag hakade på och enligt vissa gjorde jag  saken värre. Vi passade på att ta igen att vi inte sprungit på  en månad. Hörseln hade vi kopplat bort så det dröjde innan vi kom på att vi nog borde gå in.

Morgonen efter var Mysaks huvud snett igen och det var jättesynd om honom. Matte jagade veterinären i telefonen för att höra om det vara ok att gå tillbaka till den medicin han hade slutat med.

Dagen efter åkte vi in och visade upp Mysak för veterinären som tog nya blodprover och annat som matte kan få skriva om.

Jag måste säga att Mysak är ohälsosamt bra på att vara på djursjukhuset. Han verkar tycka att det är jätteroligt att bli undersökt och stucken i  ena benet. Själv kröp jag under en stol, jag antar att det är därför stolarna finns där.

Redan natten innan vi åkte till Ultuna hade husse bäddat i soffan i matrummet åt matte och Mysak så att Mysak inte skulle behöva gå i trappor. Första natten glömde dom mig i sovrummet hos husse. Men sedan blev det väldigt bra. Soffan blir en jättebred säng där matte, Mysak och jag fick gott om plats en hel vecka Sedan fick Mysak gå i trappan ibland.

Ute har han varit kopplad med sele. Men så en dag såg han tre rådjur på berget bakom huset. Han sprang först till altandörren men den kan han inte öppna. Smart kille med tur sprang sedan till ytterdörren som någon glömt att låsa.

Så  snabbt som vinden var vi på baksidan och pratade med rådjuren. Men vi blev nästan lika snabbt inhämtade bara det att Mysak passade på att ta en rejäl runda innan han bestämde sig för att han trots allt är världsmästare i inkallning.

Nu har vi kommit så långt i rehabiliteringen att Mysak får gå lös på tomten några kort stunder om dagen. Jag och säkert alla andra längtar till att han ska få springa som vanligt. Vi har så mycket bus att ta igen.

Matte säger att vi har blivit ännu gosigare med varandra nu . Men det är väl klart jag behöver ju ta hand om Mysak.

Här ligger jag i soffan på mattes födelsedag och funderar på hur en dag kan vara både trevlig och hemsk på samma gång. Rolig på dagen och sedan blev det hemskt oroligt på kvällen.

Vi har det trevliga först när vi firade mattes födelsedag. Fluffiga Luna söta Isa med långa öronen  och hela deras familj kom på besök. Alla hade det trevligt och matte lekte fotograf och tog drygt trettio bilder på hela familjen med och utan hundar.

Luna fick låna en del av våra saker. Fick och fick det var matte som bestämde att det var ok, jag var inte lika säker på det.

På kvällen började sedan det hemska med att Mysak plötsligt började skrika. Han skrek jättehögt och alla blev oroliga och bekymrade. Matte får  berätta mer i  detalj om det som hände.

Morgonen efter ringde matte till djursjukhuset och vi åkte dit  med en Mysak som var väldigt lessen och tjöt av smärta. Jag är ju inte så förtjust i att åka dit men matte sa att det bara var Mysak dom skulle titta på.

Veterinären såg direkt att Mysak hade ont i nacken och bestämde att han skulle få vara kvar. Hemska tanke skulle vi lämna honom det tyckte jag inte om. Jag pussade en massa på honom och husse och matte sa att vi är så gulliga med varandra.

Innan vi lämnade honom kom en sköterska för att ta prover. Trevlig tjej, hon satte sig på golvet och hälsade noga på oss hundar. Men när hon tog fram provtagningsgrejerna försvann jag. Först bakom en stol och sedan för säkerhets skull under stolen.

Mysak var jätteduktig och sedan följde han glatt med den där tjejen och vi fick åka hem utan honom. Det blev några dagar när matte bara vaktade telefonen. Till slut efter två dagar och två nätter fick vi åka och hämta hem en något ynklig Mysak. Han hade varit sövd och fick en massa tabletter så han var väldigt trött. Han hade ett  smärtplåster som man inte fick röra så därför måste han ha tratt ett par dagar.

När Mysak kom hem var han jättehungrig för han ville inte äta på sjukhuset. Dom hade suttit hos honom och matat honom ändå hade han inte ätit mycket. Så nu hade matte köpt specialkost som luktade himmelsk. En enda gång lyckades jag smaka och det var gott, mycket gott.

Tre gånger om dagen fick Mysak medicin med ost till. Jag försökte säga att jag med var sjuk men blev inte trodd, men ibland tappade Mysak en smula och jag är snabb så lite ost blev det till mig.

Man kan ju inte låta en sjuk Mysak vila ensam så jag var med honom hela dagarna. Sängarna blev obäddade eftersom det alltid låg hundar i dem.

Sista dagen Mysak hade plåster kom matte på att om han hade badkappan så kunde han inte tugga på plåstret. Synd att hon inte kom på det tidigare. Jag kan väl också säga att ingen av oss ens luktade på plåstret. Vem vill äta plåster?

Här har Mysak bäddat ner sig med mattes nattlinne som kudde. Längst till höger på bilden syns det att även jag ligger i sängen.

Efter någon vecka blev Mysak piggare men vi vilade ändå tillsammans fast nu i bäddad säng

Plötsligt en dag fick husse och matte vårkänslor och det var dags för kaffe ute mot söderväggen. Det är där vi fikar på våren, det är alltid lä där och solen värmer.

Mysak har lånat husses plats och husse har lånat mattes kamera

Något som ofta diskuteras när utelivet har börjat är om vi får skälla och vad vi skäller på. Ser inte matte något så säger hon vad skäller ni på  det syns inget. Men har hon aldrig hört talas om vittring?

Igår morse gick vi upp när det nästan var natt. Det var dags för återbesök på Ultuna. Både Mysak och jag fick guldstjärna för att vi skötte oss så bra. En guldstjärna till fick vi hemma när matte ropade in oss och vi kom direkt fast det gick okänt folk med hundar på vägen.

Mysak ska fortsätta att ta det lugnt  men nu kan han i alla fall ligga som en äkta Welsh igen. Det kan ju inte göra ont i nacken när han kan ligga så här. Så snart kanske allt är som vanligt igen......... Då blir det bus, hopp och spring i skogen.