- 16 november
Den 13 november var det 16 år sedan jag lade ut min hemsida. Då om Yatzy sedan har Saga och Mysak tillkommit. Det är lycka och glädje att leva med welsh.
Det är roligt att ha både text och bilder om deras liv samlade. Bilder ja, mina bilder är tyvärr väldigt röriga. Det finns mängder och jag har varit noga med att ha dem i bra ordning. Det spårade ut för ett och ett halvt år sedan när jag blev sjuk. Så vinterns jobb blir att sortera dem.
Trädgårdssidan och sidan där Mysak berättar är uppdaterade.
- 30 september
September är slut och det är väl bara att inse att nu är hösten här. Även om vi hade sommar med dryga 20 grader i slutet av förra veckan. Hösten kan vara fin, vi har nyss suttit ute och fikat med äppelmuffins.
Det händer inte mycket nu när vi så gott som alltid är i karantän. Men vi bor bra så sämre karantän kunde man ha. Vi har ju dessutom Mysak som är vår stora glädje spridare.
Nu har vi levt i dryga 16 år med Welsh Springer Spaniel. Sammanlagt 47 år med hund i familjen. Tänk jag som alltid drömde om hund när jag växter upp. Då verkade det ouppnåeligt.
Läser ibland att blivande Welshägare undra hur rasen är. Nu med erfarenhet av tre så finns det mycket som är lika hos dem men även olikheter.
Man kan väl säga att det är glada och positiva hundar med en glimt i ögat. Lättlärda när det gäller det mesta även om ingen av våra lägger sig på kommando. Vi har åkt på utställningar något särskilt Yatzy älskade, Saga tyckte det var onödigt med att springa vänstervarv men hon låg gärna och tittade på. Mysak gillar det och har ännu så länge två cert. Yatzy fick tre och championat, Saga två cert sedan slutade vi ställa henne då hon inte trivdes med det. Vi har gått viltspår och Yatzy blev snabbt champion. Saga har godkänt anlagsprov. Mysak har bara provar på här hemma i vår skog. Rallylydnad och en del andra typer av spår har alla tre provat.
Många har problem med att lämna sin Welsh ensam men vi har inte haft det problemet. "Yatzy sa att jag tycker inte om det men jag kan". Viktigt tror jag är att träna in rutinen är man ska lämna dem.
Egentligen skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om Livet med Welsh. Nöjer mig med att säga att jag aldrig ångrat att jag valde den här rasen. Skulle jag få möjlighet att få en hund till är valet lätt. Welsh Springer Spaniel.
Vårbilder på alla mina tre. Yatzy överst, Mysak till vänster och Saga till höger
- 16 augusti
Vi har en fantastisk sommar i den här delen av landet. Lite regn så allt är grön men mest sol vilket innebär att vi är ute hela dagarna. Nu i augusti är kvällarna helt ljuvliga.
Nu är i alla fall Mysaks sida Mysak berättar uppdaterad, den handlar om diverse djur. Min sida om trädgård är också uppdaterad och handlar om rosor och begonior
.
- 8 juli
Något jag tror att alla hundägare är rädda för är orm. Vi har varit med om huggormsbett en gång då vår Golden Birk blev biten i nosen av en. Han svullnade snabbt upp i hela nosen och vid telefonkontakt med hans veterinär på Ultuna fick jag rådet att genast ge honom cortison. Svullnaden lade sig ganska snabbt men han hade besvär en vecka. Det här var 1998 och jag vet att numera ska man åka till veterinär vid huggormsbett.
Jag är alltid extra vaksam på om hunden verkar ha något spännande i en buske eller stor planta. Så när jag kom ut och fick se Mysak helt okontaktbar med huvudet i en planta reagerade jag direkt. Orm, groda, padda var frågan? Det var en snok, en jättelång snok som snabbt ringlade iväg men den hade bitit Mysak i nosen. Jag vet inte hur man hanterar bett av snok så jag ringde First Vet och tog en bild på nosen som jag skickade med.
När veterinären ringde upp 40 minuter senare var Mysak ff. helt opåverkad. Vi fick rådet att hålla honom lugn och att hålla såret rent. Att vara uppmärksamma så att det inte blev en infektion. Men Mysak fortsatte att vara helt opåverkad men han hoppade högt när han gick fram till plantan där ormen varit.
Ensamhetsträning är något som är viktigt för alla hundar. Vi har aldrig haft något problem med det men funderade lite på hur Mysak skulle reagera nu utan Saga. Men jag blev glatt överraskad. En dag var det trettio grader och då ska inte en hund med i bilen. Mysak som alltid varit som ett plåster på mig när jag ska åka någonstans var helt lugn. Följde med ut i köket och fick ett Dentastix och jag sa du stannar hemma hej då. Han var tyst när vi åkte och tyst när vi kom hem. Skönt jag tror på att man har vissa rutiner när man ska lämna hunden själv. Det ger trygghet.
Den här annorlunda sommaren fortsätter och det går ingen nöd på oss i vår karantän. Saknar ex utställningar som jag visserligen inte tänkt ställa ut på i sommar. Men det är alltid trevligt att träffa hundfolk så jag hade tänkt att vi skulle åka till någon nära. Nästa år är Mysak veteran och det är ju jag med så då ska vi springa i vänstervarv.
Mysaks sida "Mysak berättar" är uppdaterad och även min trädgårdsida.
- 11 juni
Idag fyller vår mysige Mysak sju år. Han älskar att åka bil så det passade bra med en tur till Uppsala just idag. Jag ville köpa mer plantor och han som förstår allt gick direkt och ställde sig bakom bilen när vi druckit färdigt fm. kaffet. Jag sade då du måste ha halsband och Mysak gick in i hallen för att hämta det.
Mysak är helt fantastisk både på att göra sig förstådd och att förstå vad jag säger. Saga sa alltid att Mysak var onödigt bäst i världen på inkallning. Inte för att Saga var dålig på det men hon kunde ta en extra sväng särskilt när hon var ung.
Saga oj vad vi saknar henne. Det är nästan tre månader sedan hon lämnade oss och fortfarande tittar jag efter henne. Hon var en mycket speciell hund som gav oss så otroligt mycket glädje. Även Saga var väldigt duktig på att med miner visa vad hon ville.
Dagens sjuåring började ju utelivet med att gräva efter sork. Det slutade med att han fick ont i nacken. Vi behövde åka till veterinär för att få honom kollad och mer recept på Onsior. Men hur gör man när vi tillhör riskgruppen nu med Covid 19? Ringde Knivsta smådjurspraktik där Angelika direkt sa inga problem vi hämtar honom på parkeringen.
När vi kom dit kom vår veterinär Annelie ut, pratade lite med oss och gick sedan in med Mysak. Han följde glatt med, tryggt och skönt för oss.
När Annelie kom ut med Mysak sa hon att han överansträngt musklerna i nacken. Vi fick recept på Onsior. Dessutom hade Mysak fått klorna klippta något som vi tänkt göra länge.
Vår veterinärmottagning är bäst vad det än gäller. Skönt att kunna klara av även veterinärbesök just nu.
Det blev lite extra övervakning ett tag för att få Mysak att sluta gräva. Husse täckte det största groparna med jord och kompostgaller. Numera har Mysak övergivit sorkarna och koncentrerar sig på småfåglarna. Mer om det på hans egen sida Mysak berättar.
Min trädgårdsida har uppdaterats med bilder från maj. Den månad då allt blommar. Nu är sommaren här och vi är ute så mycket det går.
- 10 maj
Hur gör man när hemsidan handlar om hundar men så mycket i vårt liv handlar om ett elakt virus som påverkar allas vårt liv.
Här några högst personliga reflektioner om Corona. Vi tillhör ju riskgrupperna och håller oss hemma. För mig känns det som att jag varit i karantän sedan jag opererades 23 och 25 augusti. I stort sätt har de enda ställen jag varit på vårdcentralen och UAS. Med undantag för ett par tillfällen kring jul och nyår. Lagom till jag började känna mig stark och redo att ge mig ut i världen kom Corona. Det är jobbigt och ändå skäms jag för att gnälla. Jag har det på många sätt bra, har Mysak och min man, bra bostad. Kontakter via Internet med många nära. osv.
Men jag måste erkänna att efter att ha varit så svårt sjuk som jag var i höstas är jag livrädd att bli sjuk igen. Dessutom finns en oro för barn och barnbarn, andra nära.
Åter till hundlivet. Mysak är en mycket lyhörd hund precis som Yatzy var. Märker av precis hur jag mår och försöker trösta. Han verkar ha klarat sig bra trots att vi har förlorat Saga. Lite dämpad första dagarna kanske men nu pigg busig och lycklig.
Mysak berättar om sina utgrävningar på sidan Mysak berättar. På trädgårdsidan finns bilder från mars april.
- 18 april
Startbilden är ett collage på våra welshar som alla älskat våren och att vara ute. Jag har just nu inte så många nya bilder, har kommit av mig lite både med ord och bild.
En månad utan Saga och det är tomt, känns ofta som att något fattas, att jag tittar efter henne. Gladare hund än Saga har vi nog inte haft. Alla våra Welshar är, har varit glada men Saga var speciell.
Mysak verkar klara sig bra som ensam hund fast han alltid har haft Saga. Två första dagarna sprang han ett par gånger längs staketet mot vägen. Svansen hissad och skällde något han sällan gör. Såg ut som att han markerade att nu är det jag som bestämmer här.
Vi håller oss av förklarliga skäl hemma, tur att vi har stor tomt och skogen intill så det är lätt att vara ute med Mysak. Risken finns väl att vi dvs. jag skämmer bort honom nu men jag ska försöka låta bli.
Mysak har fått en egen sida att skriva på som heter Mysak berättar. Han har skrivit en del på facebookgruppen Welsh i Sverige. Nu blir det även här.
Har även uppdaterat sidan fakta om Saga.
- 27 mars
Det svåraste som finns, kanske det enda svåra när man lever med hundar är att ta beslutet att nu är det dags att säga hej då. Men det är vi skyldiga våra fyrbenta vänner de ska aldrig behöva lida.
Under senaste tiden har Saga som alltid varit matglad ätit mindre och även minskat i vikt. Vi förstod att hon var sjuk men inte hur allvarligt. I princip var Saga nästan som vanligt. Jag beställde tid hos Anneli på Knivsta Smådjurspraktik och vi var dit den 14 mars. Duktiga Saga fann sig snällt i undersökningen och sedan även i röntgen.
Röntgen visade en stor tumör i buken och hur Saga kunnat fungera som vanligt är svårt att fatta. Vi ville ta hem henne för att säga hejdå och ställa in oss på ett liv utan Saga. Så vi hämtade ut smärtlindrade och fick ett löfte om att komma in om Saga blev sämre.
För precis två år sedan opererade Anneli bort en tumör i munnen på Saga den visade sig vara malignt. Vid ytterligare en operation gick det att ta bort allt. Så vi fick genom de operationerna som det känns två extra år med Saga
När vi kom hem med Saga fortsatte hon att vara ungefär som vanligt tillsamman med Mysak. Glad över att gå ut. Skällde på spökena i mörkret sista svängen ute på kvällarna. Det märktes att hon blev piggare av att få smärtlindring.
Onsdag 18 mars åkte vi så till Knivsta, lämnade Mysak i bilen och gick upp där vi blev så väl omhändertagna av Torsten. Bättre veterinärer än Anneli och Thorsten finns inte, det är alltid tryggt att låta dem ta hand om våra hundar.
Avskedet till Saga blev precis så lugnt och fint som vi önskade. Jag satt på golvet med henne och husse på stolen bredvid. Saga fick ju först lugnade så nästa gång Thorsten kom in sov hon nästan.
När Saga somnat in lugnt och stilla sa Thorsten att om vi ville ta in Mysak så att han fick säga hej då så var det helt ok för dom på mottagningen. Hasse gick ut och hämtade Mysak som noga nosade omkring runt Saga och sedan var det som han sa ok. När vi skulle åka hem gick Mysak med oss utan att som vanligt vänta in Saga.
Det är tomt utan Saga, tomt med bara en hund när vi har haft två först Yatzy och Saga i drygt fyra år. Sedan har vi haft Mysak och Saga i nästan sju år.
Mysak verkar klara sig bra utan Saga dom har ju alltid varit så nära varandra. Men han har tagit över hennes fåtölj och sover där det har han aldrig gjort tidigare.
Här på hemsidan har våra hundar fått skriva själva. Först var det Yatzy-nytt, sedan Saga funderar. Mysak har senaste året skrivit under rubriken Mysak berättar på FB sidan "Welsh i Sverige". Det kan hända att han får en egen sida här.
Vår vän Berit skrev en så fin dikt till Saga. Den har jag lagt på sidan "Saga funderar".
Bilden nedan är en av de sista jag tog på Saga. Hon älskade att ligga i vår hörnsoffa omgiven av kuddar filtar och naturligtvis Mysak. Saga blev 12,6 år.
- 5 mars
Idag vid förmiddagskaffe sa min man, hundarna husse: Nu låter du piggare än du har gjort på över sex månader. Väldigt roligt att höra och jag känner själv att nu äntligen har det börjat vända.
Vi har haft ett tufft halvår, operationerna pga. perforerade divertiklar var 23:e och 25 augusti och jag kom hem från UAS den 16 september. Då var det en mycket lång väg kvar. Det här är en sida om hundarna men jag kan väl skriva så mycket som att det varit mycket smärta och många tårar. Men även mycket fantastisk hjälp från min familj och nära vänner.
Senaste problemet, törs jag säga sista var att min värden på blod och järn var mycket låga. Jag hade 97 i hb och 14 i ferritin. Den 24 februari fick jag järninjektion och för drygt en vecka sedan ännu en omgång. Så snart kan jag kanske gå i skogen med hundarna och annat som jag länge längtat efter. Det tar ca sex veckor innan järnet har full effekt.
Ja våra hundar eller som jag kallar dem prickarna är fantastiska trots att det blev en stor omställning när matte var hemifrån nästan fyra veckor. Jag kom hem men kunde inte göra något som vanligt. Mysak som alltid velat vara nära, var som en plåsterlapp när jag kommit hem. Saga är självständigare men även hon har hållit extra noga reda på mig.
Welshen är en fantastisk hund på många sätt. Roliga och lätta att förstå och att göra sig förstådda. Nu när Saga är drygt 12 år och Mysak snart sju år är ordförståelsen både från hur dom förstår oss och hur vi förstår dem är så rolig. Båda har ett rikt kroppsspråk.
När man blir akut och långvarigt sjuk blir det inte så att man kan göra allt man vill med prickarna. Det ger mig dåligt samvete ibland. Men samtidigt så är det här en ras som i många fall inte vill vara ensamma. Nu klarar våra hundar det, men det känns bra att dom alltid har någon hos dem. I stort sett kan dom få följa med vart vi än ska.
Ja livet med Welsh är mysigt, roligt och dom ger oss många glada skratt. Nu hoppas vi på vår med sol och mycket uteliv. Både vi och hundarna älskar att vara ute.
Jag är så tacksam för det stöd jag fått av min närmaste familj, nära vänner och mina rödvita glädjespridare. Vi blev erbjudna att ha hemtjänst och hemsjukvård men tackade nej. Det innebär att Hasse fått ta mycket av det som behöver göras här hemma. Det går åt rätt håll och det fungerar bra för oss fyra.
Sagas sida Saga funderar är uppdaterad. Även min sida om trädgårdsidan har uppdaterats.
- 14 januari
Nytt år och dags för en uppdatering. Även om det går framåt för mig att återhämta mig efter operationerna är jag fortfarande mycket trött. Allt tar tid, mycket längre tid än jag trodde då i slutet av augusti början av september.
Mysak har haft svamp i ett öra men nu har vi i stort sett fått ordning på det. Vi var på återbesök igår och eftersom det var dags att vaccinera hundarna följde Saga och jag med.
Det var även dags att få Mysaks klor klippta och då tyckte Saga mycket synd om honom. När bordet sänktes och han var klar fick hon ett glädjeryck. Dansade på bakbenen och tjöt av lycka. Saga kan verkligen visa vad hon känner. Mysak blev även han glad så det blev två som dansade runt i rummet.
Jag har uppdaterat Sagas sida Saga funderar och min sida om trädgården.
