2004    2005    2006    2007    2008    2009    2010    2011    2012    2013    2014    2015    2016    2017    2018    2020

NYTT 2019

 

Livet med Welsh skulle kunna heta livet med hundar. Ända sedan 1973 har jag haft glädjen att leva med hundar nästan oavbrutet. Redan som barn ville jag ha hund trots att jag egentligen var lite rädd för dem efter ett par otrevliga incidenter.

De två vi lever med nu ger oss enorm glädje och vi är väldigt eniga om att två hundar är helt perfekt på alla sätt.

Saga vår drygt 12 åriga spralliga, alltid glada  tjej. Att hon fyllde tolv i september märks väl bara på att hon hör sämre nu. Hon är matglad som alltid och samvetet blir rymligare med åren. En dag försökte hon dyka ner i  Mysaks matskål fast han åt. Hon körde in sitt huvud under hans nos. Tyvärr  säger han sällan ifrån han tittar bara olyckligt på mig. Saga har ett härligt minspel och man kan alltid avläsa vad hon vill. Att vara ute om det är minsta lilla snö gör henne överlycklig.

Mysak nu hela sex och ett halvt år men ändå känns han som en lite valp ibland. Kanske för att jag är väl medveten om att det knappast blir någon fler hund här och det känns sorgligt.

Mysak älskar sin matte överallt på jorden med husse och Saga på delad andra plats. Han påverkades mycket de nästan fyra veckorna jag  var på sjukhuset i höstas och ville i början inte äta. Men under den tiden blev han sedan mer hussehund än tidigare. Mysak är precis som Yatzy var väldigt lyhörd för hur jag mår så han har varit rätt plåstrig i höst.

Mysak och Saga har betydd extra mycket för mig den här hösten. Det är enklare att gå upp och ut när man har två som blir glada när matte gör något.

Hösten ja den har varit och är ff. tuff för mig och därmed även för min familj. Jag opererades 23 och 25 augusti och kunde väl aldrig tro att jag nu fyra månader senare fortfarande har mycket att ta igen. Men som en klok sköterska på vårdcentralen sa en dag det är bättre att det går långsamt. Så kanske det är.

Jag hoppas på att 2020 blir ett bättre friskare år jag drömmer så om att gå i skogen. Den är så nära men just nu ouppnåelig för mig.

Slutar med att önska alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT år. Det här julkortet är på Yatzy tror att det var 2007. Han var alltid villig att ställa upp som fotomodell.

 

Det är mycket att fira i november. Vi har bröllopsdag den tionde och igår  den femtonde var det femtio år sedan vi flyttade in i vårt nybyggda hus. Där bodde vi sedan i trettiosex år.

I år är det femton år som vi har levt med Welsh. Den trettonde november 2004 lade jag upp hemsidan och undrade om någon skulle vilja läsa den.

Jag har själv glädje av att ha hela livet med våra hundar samlat. Ibland går jag tillbaka och läser och jag vet att jag har vänner som också gör det. Det gör mig glad.

En kort uppdatering finns på Sagas sida. Jag hoppas att jag ska orka ta fler foton och skriva mer snart. Mitt tillfrisknade tar tid.

Femton år drygt har vi levt med Welsh och om en månad är det femton år sedan jag lade ut hemsidan.

Så här långt uppehåll har det aldrig varit mellan uppdateringarna men jag har varit allvarligt sju. När propparna i lungan försvann var jag fortfarande  mycket trött och den 22 augusti blev det ambulans till UAS. Perforerad divertikel, abscesser och ett CRP på sjuhundra.

Jag opererades två gånger med någon dags mellanrum. Det här var jag själv totalt omedveten om minns bara att jag hörde någon säga att det blir en högriskoperation. Oron var värst för min familj naturligtvis. Vi är mycket tacksamma för att det finns så skickliga kirurger på traumaenheten.

Det blev nästan fyra veckor på sjukhuset innan jag fick åka hem. Personalen på avd 65B var  fantastiska i att hjälpa mig att komma igång. När jag åkte hem gick jag med kryckor men nu kan jag gå själv vilket känns som ett stort steg. Jag har också tagit mig uppför trappan till övervåningen.

Så kom jag då hem till två hundar som höll på att slå knut på sig själva av lycka. Mysak grät av glädje och bägge studsade runt. Det var bäst att sitta still och låta hälsningsceremonin ta tid.

Welshen är en fantastiskt anpassningsbar hund. Mysak och Saga har helt anpassat sig till att matte inte är lika rörlig som vanligt. Extra keliga är dom, jag tror att vi behöver det alla tre. Som rehabilitering betyder det jättemycket att ha hundarna. Jag kan ju inte gå ut och gå med dem ännu men att bara sitta i trädgården med dem är glädje. Passar på att kamma och borsta dem när vi är ute. Båda skulle behöva trimmas men det får nog vänta lite. Saga är villig medan Mysak har dåligt tålamod. Man vad gör lite lurvig päls, dom är finaste hundarna och betyder så mycket.

Jag har uppdaterat lite på trädgårdsidan. Hoppas nu att nästa uppdatering inte dröjer lika länge och handlar om roligare saker. Då ska även Saga få komma till tals.

Vår sommar med mest lugn och ro på hemmaplan fortsätter. Jag vet att många undrar hur det går med mina proppar i lungorna, jag blir sakta bättre men som läkaren sa i maj det tar tid.

Det är tur att jag /vi har hundarna en härlig trädgård och mängder av böcker att läsa.

Saga är snart 12 och Mysak har fyll 6 och jag fascineras av så mycket hos dem. Deras lyhördhet och språkförståelse till exempel, Welshen är väldigt klok.  Jag har säkert sagt det förr men man har aldrig tråkigt med en  hund och är  det dessutom en Welsh Springer Spaniel har man det extra roligt.

Sagas sida Saga funderar är uppdaterad. Även trädgårdsidan är uppdaterad.

Idag fyller vår glada roliga Mysak sex år. Vår "sista" valp börjar bli  riktigt vuxen. Jag skriver sista eftersom det knappast är troligt att det blir någon fler valp hos oss. Vi hoppas att få behålla Mysak och Saga mycket länge. 

 Leva utan hund är något jag helst inte kan tänka mig. Vi har haft hund i stort sett oavbrutet sedan 1973. Saga är nummer fem och Mysak nummer sex. När vi förlorade Yatzy i januari 2013 funderade vi ordentligt på om vi skulle ha en hund, Saga eller köpa valp så vi åter hade två. Vi bestämde oss att två är perfekt.

Mysak och Saga är väldigt täta med varandra. Där den ena är är den andra. Att se dem agera tillsamman ger oss mycket glädje.

Welshen är till sin natur väldigt roliga, självständiga men samtidigt lätta att fostra. Saga har en mimik som vi aldrig tröttnar på. Det är så lätt att läsa av henne. Samspelet mellan dem är så roligt, dom tittar på varann och säger ex nu springer vi.

Efter den här vintern, våren fortsätter vi att ta det lugnt även i sommar. Jag hoppas att vi ska kunna ha min tidigare inställda familjemiddag i augusti.

Sagas sida Saga funderar är uppdaterar. Där berättar hon hur det var när hon fick en lillebror

Sista dagen i maj och idag känns det som om sommaren är på gång. Annars har maj varit  ganska kyligt. Det är väldigt grönt och fint eftersom vi fått 50 mm reg. Förra året kom inte en droppe i maj.

Min rehabilitering efter att jag blev sjuk i februari går framåt. Det tar tid och går lite upp och ner. Vid mitt senaste besök på UAS medicin sa läkaren så här när jag skulle gå hem: Det tar tid, du blir bra, var glad.

Att ha hundar i den här situationen är mycket värt. Saga och Mysak är så snälla och roliga. Jag har som samlingsnamn på Mysak och Saga sagt prickarna. Numera kallas dom följarna. Ända sedan jag kom hem efter en vecka på UAS i februari är dom där jag är. Mysak har väl alltid varit något av en följare nu är Saga det med. Tur att dom är så gulliga.

 Böcker betyder också mycket. Jag har läst massor i vinter och i vår.

Maj är en vacker månad i naturen och jag har uppdaterat min sida om trädgård.

Även Sagas sida "Saga funderar" är uppdaterad.

Idag är det femton är sedan en kull på nio valpar föddes hos kennel Billben's. En av dem Billben's Boom Boom blev vår Yatzy, han lärde oss hur underbar den här rasen är. Yatzy var vår fjärde hund och efter honom var vi fast för Welsh Springer Spaniel.

Hela Yatzys allt för korta liv finns här på hemsidan och nu har vi Saga och Mysak som vi hoppas få behålla länge. Nu under vintern när jag varit sjuk i månader har dom varit så otroligt snälla och anpassat sig till den situationen vi har nu.

Vi passa på att säga tack till krya på dig hälsningar som jag fått från olika håll. Det här tar ett tag, det kan ta upp till sex månader innan blodpropp i lungan försvinner. Så det kommer att bli en stillsam sommar för oss. Men med mycket uteliv, många böcker och världens snällaste hundar går det bra.

Har uppdaterat trädgårdsidan och Sagas sida Saga funderar som handlar om vårdans i Rickeberg mm.

Varje morgon när vi vaknar är Mysak och Saga  så lyckliga, det är morgon, alla ska gå upp och för Sagas del lycka nu blir det mat.

Men den lyckan dom kände när jag kom hem efter att ha varit inlagd på UAS en vecka fick dom nästan att slå knut på sig själva. Varken Saga eller Mysak har varit ifrån mig så länge. Husse har ju varit hemma i stort sett hela tiden men är man en Welsh så ska alla vara hemma. Första dygnen hemma släppte Mysak inte mig många meter.

Det som har hänt är att efter veckor av ökande trötthet, kontakt med vårdcentralen och diverse provtagningar blev jag inskickad till akuten. Tretton timmar senare efter röntgen och diverse prover kom beskedet att jag har blodproppar i vänster lunga. Syrgas, spruta Fragmin blodförtunnande och inläggning på akutvårdsavdelning. Där hade jag tur, nu när man hör hur svårt det är att hitta vårdplatser så kom jag precis rätt.

Under tiden jag vårdades där fick jag influensa, jag är vaccinerad så det blev inte så illa. Dessutom sattes medicin in.

Efter en vecka fick jag åka hem och behandlar nu mig själv med Fragminsprutor och försöker hämta krafter. Man kan väl säga att kombinationen blodproppar och influensa inte är så bra.

Att vara hemma med hundarna är skönt och med sol och vår kommer säkert mina krafter tillbaka även om det verkar ta mer tid än jag trodde.

Sagas sida Saga funderar är uppdaterad. Kanske sista bilderna med snö. Just nu regnar det och all snö har nästan försvunnit.

 

Februari en av mina favoritmånader. Solen börjar värma och fåglarna försöker sjunga. Vi har någon form av varannadagsväder ner till nästan tjugo minus och nästa dag nära noll. I helgen kom det två omgångar med massor av snö. Vi kunde inte ta oss iväg till Uppsala som vi hade planerat. Snöslungan jobbade tills två remmar brast.

Hundarna älskar all snö och visst är en sådan här vinter att föredra framför en gråtrist. Sagas sida Saga fundera är uppdaterad med bilder på Mysak och Saga som njuter ute.

För visst är det vackert i februari....

 

Jag betalde räkningarna häromdagen och när jag betalde medlemsavgiften till WSSK kom jag på att det är femton år sedan jag första gången gjorde det. Femton härliga år med Welsh  i vårt liv. I morgon är det sex år sedan vi sa hej då till solskenspojken Yatzy vår allra första Welsh som lärde oss att utan en Welsh kan man inte vara.

Nu har vi riktig vinter med snö och kallt, hundarna älskar att vara ute när det är så här. Skogen är just nu svår att gå i efter stormen med alla rotvältor och fällda träd. vi kan inte gå vara vanliga vägar men får väl leta efter nya.

Jag har uppdaterat min sida om trädgård och Sagas sida Saga fundera. Där finns busbilder på snötokiga hundar. Det är som att dom blir lekfullare av det fina vädret.

Ett nytt år har vi nu framför oss. Året började med storm och strömavbrott  se mer på trädgårdsidan. I dag vräker snön ner så vi har riktigt busväder.

Bryr mig inte om att göra någon ordentlig tillbakablick på 2018, kan väl bara konstatera att det på många sätt  inte var så roligt. Det fanns naturligtvis mycket att glädja sig åt. Men nu ser jag fram emot 2019 och håller tummarna för ett bra år för mig och min familj.

Jag har länge velat göra en fotokalender med hundarna och det har jag gjort till i år. Bilderna finns på Sagas sida Saga funderar. Där hon kommenterar året som gick till bilderna.