- 16 juli
Lurvig men söt sa matte om den här bilden. Låter nästan som att hon börjar fundera på om det är dags för trimning. Men ett tag till klarar vi oss nog, det är så mycket annat så här på sommaren.
Kanske ska börja med att erkänna något som jag gjorde en dag. Vet inte om att det var för att jag är så söt som matte inte blev argare. Matte var på berget och plockade nyponrosor då hon plötsligt fick syn på att jag klev omkring i stora pallkragen. Inte vet jag hur jag kommit dit eller vad jag skulle göra där. Förresten är pallkragen så försummad att det nog inte gjorde så mycket.
Att bli kammad ute är skönt och då får fåglarna mjuk päls till sina bon.
Mysak ligger och tittar på när jag blir kammad av husse. Han har världens finaste klor nu för vi har varit till Angelika som har klippt klor på honom. Mina klor klipper husse för jag är en stor duktig flicka. Mysak är den enda hund som matte och husse har fått lämna bort för kloklippning.
Det är mycket att hålla reda på även om det är sommar. Här har husse varit och handlat och jag undra om paketet är till Mysak och mig. På vägen kommer det både cyklister och rullskidåkare. En skidåkare sa hej till oss en dag då måste det väl anses artigt att vi svarar. Matte funderar på det säger hon, matte vill helst ha så lite skäll som möjligt.
Sommar betyder extra många besök särskilt i år när matte ff. är lite sjuk och inte orkar åka bort. Ett av besöken hittills var vår bästa Berit som kom med paket till oss hundar och hembakat till matte och husse. Hennes besök var samtidigt som det var fotboll och Sverige vann bronsmedalj. Alltså blev det fest för dom som orkade hålla sig vakna efter matchen.
Bor man på landet är det gott om djur. I midsommar kom herr och fru Hare springande mitt på vägen. Får dom verkligen det? Vi har sett en ny liten svart katt också. Tänk om katten tar harungarna.
En dag skulle matte släppa ut Saga på altanen. I samma ögonblick som matte öppnade dörren såg hon björktrasten som satt på golvet. Alla matte , Saga och björktrasten frös till i sina positioner. Samtidigt som Saga tittade på matte med en min som sa får jag ta den lyfte Björktrasten.
Mer om mig, ibland är det synd om mig. Jag kan ju inte öppna dörrar utan blir ibland instängd eller utestängd. Inte säger jag något heller i sådana situationer. Men en kväll fick jag nog. Matte och MYsak gick in och såg inte att jag var kvar ute. Då satte jag mig på trappan och lekte varg. Matte kom rusande och bad om ursäkt.
Mest jobb har vi nog med att hålla ordning på alla harar. Vi blev förskräckta en dag när en liten unge sprang på vägen alldeles själv. Vi sa till den att det var farligt så den sprang ner på lagårdsvägen.
Tur att vi är två så att vi kan hålla koll åt olika håll.
Här sitter Mysak och väntar på hare, rådjur eller någon katt.
De här vita höbalarna hade harungarna som leksaker och gömde sig bakom dem.
Hararna är nära vårt hus ibland. Det här fotot har husse tagit genom köksfönstret. Hur många harar vi har vet ingen. Mamma pappa och några halvstora ungar. Matte tror dessutom att dom precis har fått en ny kull. Titta vilka långa öron dom har och benen är meterlånga vilket gör att dom är så snabba.
