Mysak berättar Juli 2020

April -20    Maj -20    Juni -20

 

Även om det är väldigt gott om plats i soffan numera så saknar jag Saga. Det är hon som har lärt mig att man ska bädda så att filten blir en kudde.

Jag har en hel del att berätta, jag tror att jag börjar med dom som husse kallar fiberfolket.

Matte tyckte inte att jag ska sitta på hallbänken och prata med fiberfolket när dom grävde på vår åker. Hon saboterade helt möjligheten att sitta där och det tycker jag var onödigt.

Fiberfolket kommer lite då och då  i måndags var dom på utsidan av huset och sedan skulle dom vara i köket. Då  stängde husse in sig med fiberfolket där. Matte tyckte att jag behövde lugna ner mig och tog upp mig på övervåningen. Då slängde jag mig i min koja under mattes skrivbord.

Just nu är fiberfolket här med en mindre grävskopa och gräver mellan staketet och huset. Jag fick vara med ute en stund och prata men sedan bestämde matte att hon och jag skulle gå in. När dom är klara dröjer det visst tills nästa besök då någon ska blåsa in fiber hur nu det går till.

Jag tycker att efter att det varit så mycket fiberfolk här vore det bra om vi fick vanliga besök. Sådana som stannar ett tag, fikar  och klappar mig. Ja fiberfolket klappar mig lite i alla fall. Matte säger att vi är i karantän men hon kan väl göra i ordning gästrummet utifall att någon kommer.  

Nu till något helt annat. Titta på min nos det är synd om mig. Jag hörde att det prasslade i en stor planta med Kärleksört och försökte nosa rätt på vad det var. Matte kom rusande för hon tyckte att det såg misstänkt ut. Groda, padda eller orm sa hon. Det var en orm, en jättelång snok som innan den ringlade iväg bet mig i nosen. Väldigt ohyfsat och matte ringde veterinären för att höra vad vi skulle göra. Eftersom det bara var en snok skulle jag hållas lugn och såret rent.  Det betydde att jag fick vara inne ett tag och såret tvättades noga. Nu är jag bra men jag aktar mig nog för snokar.

Det finns ju mycket trevligare djur än ormar. En dag kom en räv ända fram till staketet innan  den upptäckte mig och blev rädd och vände. Synd den var i lagom storlek för mig att leka med.

På åkern är det många harar varje dag. En dag kom mamma rådjur och visade upp sina alldeles nya kid. Två stycken med långa ben, dom var nog lite rädda för mig men stora rådjuret tog det lugnt. Hon vet att jag är snäll.

Något som heter ensamhetsträning är väldigt viktigt och det är vanligt att Welsh har svårt för det. Nu har jag ju aldrig behövt vara själv eftersom jag har haft Saga. Matte har pratat om att träna det men det har inte blivit av och det visade sig att det inte behövdes. En dag i juni var det 30 grader varmt och då ska inte hundar åka bil. Matte blev både glad och lite förvånad när jag inte ens brydde mig om att hon satte på sig åka bort kläder. Jag tog det hur lugnt som helst. Fick ett tandbortstarben och så sa dom hej då.. Jag var tyst när dom åkte och tyst när dom kom hem. Så nu är jag en stor duktig pojke.

Det är skönt med en damm när det är sommar. Det första jag gör när vi kommer hem är att springa dit. Bada och dricka lite.

Jag har aldrig åkt i den här kanoten  bara tittat på den på avstånd. Nu när den kom in på tomten passade jag på att kolla noga. Det verkade rätt spännande men matte och husse som har paddlat jättemycket tycker att det är slut med det nu.

Så det kom trevliga människor och hämtade vår Cantippa. Matte hoppas att dom får lika mysigt med den som hon och husse har haft.