Drömmen om hund fanns tidigt i mitt liv. Någonstans i tonåren preciserades det till drömmen om en brun Cocker Spaniel som skulle heta Toker.
Någon Cockerspaniel har det aldrig blivit utan numera är min favoritras Welsh Springer Spaniel. Cocker finns med bland de raser jag tycker om men det är bara att inse att det är för mycket pälsvård för oss.
Efter två dvärgpudlar, den ena hade vi till låns ett år och den andra Petit blev hela 14 år blev det dags för en större ras. Då hade våra barn flyttat hemifrån och vi ville ha en stor robust hund som kunde följa med i fjällen sommar och vinter. Långa skogspromenader och gärna att det gick att paddla kanot med den nya hunden.
1989 kom Birk in i vårt liv. En mycket speciell Golden Retriever glad och villig att följa med överallt. I dryga 13 år var han med oss i vardagen och på resor i Sverige och Norge. När vi förlorade honom i maj 2002 blev livet mycket fattigare. Jag sa då att får jag inte ha Birk vill jag inte ha någon annan hund.
Men det där ändrades sakta och jag insåg att jag inte ville vara utan hund.
Efter ett år började vi på allvar fundera på en ny hund. Men vilken ras? Vi ville helst inte ha en Golden för att inte jämföra med Birk som var en mycket speciell hund. Kanske en något mindre hund?
Det var flera raser som dök upp som förslag. Vi läste och funderade. Engelsk Springer Spaniel, Flat Coated Retriever eller kanske en Golden till?
Vi funderade mycket på Welsh springer spaniel. Ska erkänna att jag föll för beskrivningen ur Hundsport nr 6 -93 skriven av Karin Brostam.
Welshen är en glad aktiv intelligent och lättlärd hund som är oerhört trogen sin familj. Någonstans inom sig har den också ett drag av obändig stolthet, en okuvlighet som ger rasen en charmig impulsivitet. Welshen är aldrig förutsägbar, utan den som lever med en Welsh bjuds på överraskningar livet igenom.
Welsh Springer Spaniel är inte så vanlig. Vi var inte säkra på att vi sett någon. Bortsett från i en TV serie " Karl för sin Kilt "
I december -03 åkte vi till hundutställningen Stora Stockholm på Älvsjömässan. Vi ville titta på hundarna och prata med några som hade erfarenhet av rasen. Det var en positiv upplevelse och nu bestämde vi oss för en Welsh.
Nästa steg blev att skriva mail till några uppfödare. Med en presentation av oss själva och en fråga om när det skulle bli några valpar. Redan i januari hade vi kontakt med Tina på kennel Billben's.
Det var spännande att vänta och se hur många valpar det skulle bli och vad för sort. Helst ville vi ha en hane och under påsken fick ett mail med bild på Geena och 7 hanar och två tikar, alldeles nyfödda.
Första gången vi såg Yatzy och hans syskon var dom 4 veckor. Då visste vi inte vem som skulle bli vår Yatzy.
Vid nästa besök öppnade Tina dörren med en underbar 6-veckorsvalp i famnen. Hon sa, " det här är Yatzy, tror jag". Och visst var det Yatzy. Vi tittade även på de andra, men Tina hade rätt i vem som var Yatzy. Han var så nyfiken, livlig och orädd som vi ville ha honom.
Två veckor senare hämtade vi hem honom och livet blev annorlunda. Yatzy var precis som vi läst att Welsh ska vara. Livlig, glad, tillgiven, älskar alla människor och hundar. Han trodde också att alla älskade honom och vill hälsa på honom. Den glädje han utstrålade gjorde att alla föll för honom. Han var enormt snäll och lättfostrad men med en stor portion egen vilja
I november. 2008 flyttade Welsh nummer två in hos oss. Saga var 14 månader då och hon och Yatzy fann varandra på en gång.
Tyvärr fick vi inte behålla Yatzy så länge som vi hade önskat. Hösten 2012 märkte jag att något var fel och kontaktade vår veterinär. Vi fick några månader på oss att försöka ställa in oss på att vi skulle förlora honom. Den 21 januari 2013 somnade Yatzy in på Ultuna. Mer om Yatzy finns på sidor som Yatzy- Nytt och fakta om Yatzy.
Vi var tacksamma att vi hade Saga som hjälpte oss att lindra sorgen efter Yatzy. Soliga, alltid glada Saga som fann sig rätt väl som ensam hund.
Men nu har vi åter två hundar i huset. Den 31 augusti flyttade Mysak då 11 veckor hit. Efter några dagars funderingar bestämde Saga sig för att han får stanna och nu har vi åter två glada Welshar som leker och trivs tillsamman.
Rickeberg 2013-10-21